Nej, skatt är inte stöld
Via Dennis på Sänd min rötter regn ser jag att MUF har polisanmält Thomas Östros för förberedelse till grov stöld:
Idag polisanmälde vi Thomas Östros för förberedelse till grov stöld. Han och socialdemokraterna planerar 2010 att höja skatter med 70 miljarder vilket innebär en stöld från varje person med 15000 kronor per år, säger Niklas Wykman förbundsordförande i MUF.
Nu kan man ju, liksom Dennis, undra ”varför gränsen för stöld går vid den beskattning som den borgerliga alliansen råkar vilja ta ut”, men om vi bortser från sådana petitesser så återstår grundfrågan om skatt är stöld eller inte.
Och det är här som jag anser att det finns ett tankefel, nämligen att de pengar vi tjänar brutto på arbete eller kapital är våra egna. Vilket de aldrig kan vara, mer än i något märkligt och verklighetsfrånvänt tankeexperiment.
Även om vi på vårt lönebesked ser en bruttolön så har de pengarna aldrig tillhört oss och skulle hellre aldrig kunna göra det. För om vi alla skulle behålla alla pengar vi tjänade skulle statens inkomster vara noll och då skulle inte heller den offentliga verksamhet som upprätthåller det samhälle i vilket vi tjänade pengarna finnas.
För att samhället skall fungera krävs åtminstone ett minimum av fungerande offentlig verksamhet – polis, rättsväsende och lagstiftning (därom är även de mest hårdhudade libertarianer överens). Utan dessa institutioner funnes ingen äganderätt, ingen arbetsmarknad och inget fungerande samhälle. Och då skulle vi helt plötsligt inte ha de arbeten och de bruttolöner vi har idag.
Sålunda är skatt inte stöld. Eftersom vi aldrig äger de pengar vi tjänar. Och nivån på skatterna kan bara diskuteras i relation till vilket samhälle som skapas av skattenivåerna. Skatter är aldrig rättvisa eller orättvisa i sig.
Läs även andra bloggare om politik, muf, skatt, stöld, ekonomi
Filed under: ekonomi | 13 Comments
Utsikt från höjden 
Jag förstår din metod; att genom att tala om teknikaliteter skyla över den ”stöld” som Östros planerar. Jag anser att du har fel och att du bluddrar ihop olika sakfrågor: den ena sakfrågan gäller Rätten att ta ut skatt, den andra varifrån skatteinbetalningen egentligen kommer. Beskattning av lön görs på belopp som tillhör individen, även om det är arbetsgivaren som betalar in den. Du löneförhandlar med din burttolön, inte med din nettolön. Skulle inte skatt betalas in av arbetsgivaren, så får individen nämligen göra transaktionen på egen hand genom en fyllnadsinbetalning.
Bruttolönen tillhör i sak alltid individen. Staten har rätt att ta ut skatt enligt sina egna, av folket stiftade, lagar. Detta betyer emellertid inte att staten bör ta ut hur mycket skatt som helst. Ibland liknar beskattningen ren konfiskation, utan respekt för individen som faktiskt har arbetat ihop pengarna.
Jag betalar varje år över 375 000 i skatt. Det tycker jag är fel. Det så pass få som har väldigt höga löner att vårt ”bidrag” genom superhög skatt knappast gör till eller ifrån. Vi blir ”bestulna” på våra pengar av ideologiska orsaker, inte ekonomiska.
Och ditt argument är?
Visst kan man, och ska, diskutera nivån på skatterna. Men att göra det utifrån det felaktiga antagandet att ”skatt är stöld” gynnar inte diskussionen.
Appropå stölder kan man ju fundera över den här utförsäljningen av statliga bolag som vi alla äger, allt för att kunna sänka skatten för de som redan har det bäst.
Jag undrar om MUF har hittat ordet solidaritet ännu i sin ordbok.
Begreppet ”stöld” används för tillskansande av egendom i strid med lagen. Därmed är lagenlig beskattning, per denna definition, inte stöld. Nog om detta.
Dock har du fundamentalt fel när du hävdar att den lön individen tjänar i grunden inte tillhör individen, utan något kollektiv (i något märkligt och verklighetsfrånvänt tankeexperiment).
Att grupper av individer (staten, eller någon annan geografisk-administrativ enhet) under hot om våld (pröva att inte betala skatt, så får du se om detta stämmer) tar en del av individens egendom legitimiseras genom att avsaknaden av _de grundläggande_ tjänster som staten antas stå för (polis, domstolsväsende, försvar) utgör ett nödvändigt skydd för individen, utan vilka än större övergrepp skulle ske från andra individer eller grupper av individer. Därmed är _ett visst_ skatteuttag legitimt (det skatteuttag som behövs för att _i tillräckligt mån_ finansiera dessa grundläggande samhällstjänster), då det övergrepp mot individen som detta innebär är mindre än alternativet (ett anarkistiskt tillstånd utan egendomsrätt). Däremot är _inget större skatteuttag än detta minimala_ legitimerat på denna grund.
Sålunda utgör även detta minimala skatteuttag ett övergrepp mot individen, om än ett mindre övergrepp än vad som individen hade utsatts för om de tjänster som skatterna används till (i det ideala fallet) inte hade utförts. Att man sedan väljer att benämna denna form av övergrepp mot individen ”beskattning” ändrar inte dess karaktär av tvång.
Nivåerna på skatterna kan (och bör!) givetvis diskuteras utifrån denna grundläggande förståelse – hur stort ytterligare övergrepp kommer varje krona av extra skatteuttag att innebära för den individ som beskattas.
Jag bortser från din arroganta ton Maxelsson. Men…
Du har, tvärtemot vad du påstår, fel när du säger att bruttolönen inte tillhör individen och aldrig kan göra det. Ett rent sakfel. Kanske inte ideologiskt fel, enligt din ideologi, men som juridisk sakfråga.
Utöver detta anser jag att det är lika fel att bestraffa de som har det bra som de som har det ”dåligt” (En arbetare eller sjuksköterska tjänar idag i snitt betydligt mer än en tjänsteman på t.ex. Arbetsförmedlingen eller än en säljare på en resebyrå). Rättvisa handlar inte bara om samhällets olika skikt, det handlar också om etiken i att låta vissa dra en ekonimiskt avsevärt tyngre börda än andra.
Du vet lika väl som jag att MUF inte menade stöld i sak, utan utifrån ett ideologiskt resonemang, så sluta låtsas som om du inte inser det.
Jag är för skatt, tro inget annat, den behövs för att samhället skall fungera och vissa saker skall aldrig privatiseras pga att det missgynnar folket. Skattekronorna skall även skydda folket och förhindra utslagning. Men Sverige har gått för långt i sitt synsätt. Statsapparaten är oerhört ineffektiv och kostbar. För varje skattekrona går nästan 50 öre till att driva in skatt och fördela den. Det finns andra problem: Försvaret kostar 40 000 000 000 om året, men kan inte försvara landet. Norge har mindre än hälften av antalet stridsflygplan än Sverige men har dubbelt så hög utnyttjandegrad, eller så kallad ”tillgänglighet” – dvs högre effektivitet. I det avseendet, och andra, anser jag att så mycket som möjligt av intjänade medel skall stanna hos individen.
Istället för att bara ta ut mer skatt för att täcka statens utgifter (dåliga planering) måste man se över statsapparatens funktion och göra den mer effektiv utan att för den sakens skull nödvändigtvis nedmontera dess funktioner. Det är ungefär som att låna mer pengar när man är dålig på att sköta sin ekonomi, eller som att börja handla på kredit när man inte har råd.
När ni talar om bruttolön så missar ni ju en stor del av beskattningen, arbetsgivaravgiften (eller egenavgifter för de egenanställda). De sociala avgifterna betalar ju för sånt som individen utnyttjar. Dessutom har vi moms. Skulle vi helt plötsligt ha 50% mer i lön i ett skattefritt samhälle? Förmodligen inte. Visserligen kan allt ersättas av obligatoriska avgifter, men det fungerar ändå bara som en beskattning.
Lennart: Juridiken är i sammanhanget ointressant. ”Rent juridiskt” kan man hitta på vad som helst. Det som vi bestämmer skall vara lag blir lag.
Frågan är så klart ideologisk. Och då menar jag att det är ett felaktig förhållningssätt att utgå från att individen kan vara i ursprunglig besittning av sin hela bruttolön, eftersom det samhälle som krävs för att bruttolönen skall tjänas in inte varit möjlig utan uttag av skatt. Det ena förutsätter det andra.
Alltså faller oxå Bobs resonemang eftersom individens intjänande av bruttolön förutsätter ett samhälle som bara kan existera med ett visst mått av skatteuttag. Det ena kan inte existera utan det andra.
Hmmm… – SkatteTrycksBelastningen på den nivån Wi har den i Sverige i dags dato – för oss av vanligt folk = humana MedMänniskor = väsentlig flera än 90 % av medborgarna – skulle jag nog i alla fall vilja beteckna som åt hållet ”stöld”, faktiskt… 🙂
Slutkommentar från min sida.
Maxelsson tycks mena att det som är juridiskt korrekt är ointressant.
Bruttolönen ÄR individens egendom. Dock saknar individen möjligheten att undgå beskattning av densamma (jämför med annan skatt om ni vill. Begreppet ”beskattning” förutsätter ett ägande av kapital av den som beskattas.)
Sociala avgifter ägs inte av individen, utan är en skatt för arbetsgivaren.
Ingen bestrider att skatt skall betalas av löntagarna för att samhället skall fungera.
Ingen tror att skatt är stöld enligt gällande lagstiftning.
Maxelsson, du tycks vara mer intresserad av att vinna billiga poänger än att föra ett sakligt resonemang.
Bruttolönen tillhör individen. Skatteavdraget är endast preliminärt. Väljer individen att använda bruttolönen på ett sådant sätt att den slutliga skatten minimeras disponerar han/hon således större del av bruttolönen.
Viss del av skatten är alltid stöld. Den del av skatterna som går till onödig eller ineffektiv statlig och kommunal verksamhet kan inte benämnas med annat ord än stöld.
Maxelson sade:
”Frågan är så klart ideologisk. Och då menar jag att det är ett felaktig förhållningssätt att utgå från att individen kan vara i ursprunglig besittning av sin hela bruttolön, eftersom det samhälle som krävs för att bruttolönen skall tjänas in inte varit möjlig utan uttag av skatt. Det ena förutsätter det andra.
Alltså faller oxå Bobs resonemang eftersom individens intjänande av bruttolön förutsätter ett samhälle som bara kan existera med ett visst mått av skatteuttag. Det ena kan inte existera utan det andra.”
Mitt genmäle:
I ett samhälle (alltså en grupp individer, inte en stat (som vänsterfolk jämt och ständigt blandar samman)) kan individer samarbeta på ett sådant sätt att värde överförs från en individ till en annan utan att våld brukas, t.ex. i form av lön. I denna situation är individen som mottar betalningen i full besittning av hela sin lön utan en statsappartat som tar ut någon skatt. Därmed har påståendet att det är staten som möjliggör intjänandet av lönen visats vara helt fel – fulla löneutbetalningar kan alltså existera utan en stat, tvärtemot vad Maxelson hävdar.
Dock kännetecknas denna situation av instabilitet, då individer eller grupper av individer kan tänkas vilja brukar våld mot andra (stöld, rån, bedrägeri, etc.) varför livet i en sådan situation riskerar att bli kort och våldsamt. Emellertid besitter individen hela sin lön, även om man i denna situation riskerar att bli av med den genom andras våldbruk (vilket förresten även, i olika utsträckning, är fallet _med_ en stat, beroende på regimens karaktär).
Det är utifrån denna situation som diskussionen om statens legitima roll och befogenheter kan ta sin början.
Att ta egendom mot ägarens vilja är stöld.
Problemet är att du inte kan få ihop det i din hjärna, eftersom det strider mot en massa andra värderingar du har, tex att det är bra att vi har en välfärdsstat, och då försöker du få det till att skatten inte är stöld med det konstiga ”argumentet” att det behövs någonslags offentlig verksamhet. Det blir ju inte mindre stöld för det. Sen kan ju staten finansieras på andra sätt än genom skatter.
http://anarkokapitalism.se/
Läs allt där och kom sedan tillbaka och säg att skatt inte är stöld om du kan.