För att lära sig huvudstäder måste du förstå helheten

12Nov10

Du kan ramsan – ”Vi ska äta, ni ska laga”. Det är en bra ramsa om du vill minnas de halländska åarna. Men den är fullständigt meningslös. För till vilken nytta har du faktakunskapen att Hallands åar heter Viskan, Ätran, Nissan och Lagan?

Jan Björklund vill (till skillnad från experterna) ha mer av rabblande kunskaper i skolan. Han vill att eleverna ska kunna rabbla kungalängder, huvudstäder och satsdelar eftersom det:

ger oss ett nät av baskunskaper i olika ämnen som gör att vi kan relatera olika kunskaper till varandra och lättare tolka samband och helheter.

Det finns – som jag ser det – ett feltänk i Jan Björklunds argumentation. Skolministern menar att först måste basfakta komma och när den sitter (genom blindkartor och utantillinlärning) så kan helheten och förståelsen komma.

Så enkelt är det inte i verkligheten. Ska man förstå ett ämne måste det hela tiden ske en växelverkan mellan fragmentiserad basfakta och helhetsförståelse.

Sveriges regenter är ett typexempel. Visst kan du lära dig att rabbla Sveriges kungar (och tre drottningar) utantill, men du kommer inte att lära dig regentlängden om du inte samtidigt skapar en förståelse för i vilket sammanhang olika kungar och drottningar regerade,

Eller ta Asiens länder. När jag gick på högstadiet hade jag alla rätt på ett kartprov på Asiens länder och huvudstäder. Några dagar senare hade jag glömt de flesta. Det var först när jag fick upp ögonen för helheten och kunde relatera länderna och städerna till ett sammanhang som jag verkligen lärde mig deras namn och läge.

Problemet är alltså inte att Jan Björklund vill att eleverna ska lära sig huvudstäder. Problemet är att han tror att denna inlärning är en förutsättning för helhetsförståelse – när det snarare är tvärtom.

Andra som skrivit bra är Sagor från livbåten och Fjärde väggen

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,



11 Responses to “För att lära sig huvudstäder måste du förstå helheten”

  1. 1 festinalente1

    Ett sätt att undvika att elevernas kunskaper endast blir av tillfällig karraktär är att se över elevernas metoder att lära sig saker och ting i kombination med formerna på vilket sätt prov genomförs.
    Inlärning à la korvstoppning/panikpluggande kvällen innan prov leder många till den typ av kunskap som du beskriver. Övergår man till oförberedda prov får man fram vad eleven verkligen tagit till sig i kunskap. Eleven får en kunskap som i andra sammanhang benämns allmänbildning. Det kräver å andra sidan en fingertoppskänsla från läraren att bedöma när lämplig tidpunkt för provskrivning. Hur långt eleven kommit inom ämnet för att kunna genomföra ett prov.
    Kunskap bör finnas inom personer, inte bara i böcker eller på nätet. Visst är det bra att kunna söka kunskap, men det beror även på situationen man befinner sig i. Sitter man framför datorn eller befinner sig på ett bibliotek, är det bra att kunna utnyttja dessa kunskapskällor, men om man ska kunna diskutera, resonera eller på andra sätt föra givande och utvecklande samtal underlättar denna allmänbildande kunskap.

  2. ”För till vilken nytta har du faktakunskapen att Hallands åar heter Viskan, Ätran, Nissan och Lagan?”

    Kanske för att det bor människor där, och för att åarna är en del av deras vardag, deras verklighet. Föraktet för geografisk detaljkunskap är till syvende och sist ett människoförakt. Om du säger att namnen på Hallands åar är ”onyttig kunskap” så är nästa steg att hävda att namnen på länder som Sierra Leone, Niger och Burundi också är onyttig kunskap.

    Du talar om att förståelse skapas när det sker en växelverkan mellan ”fragmentiserad basfakta och helhetsförståelse”. Jag håller med fullständigt, och det är just därför vi ska släppa in mer faktakunskap i skolan. Se dig om – vi skriver anno 2010. Det är knappast så att våra barn står i givakt och deklamerar Heidenstam i skolan …

    Personligen tror jag till exempel att åtgärden att lära skolbarn rabbla upp namnen på de tio fattigaste länderna i världen är ett litet steg mot en rättvisare värld.

    • Det är väl snarare ett förakt att lära sig rabbla Hallands åar? Då blir det bara namn utan innehåll.

      Samma sak att rabbla namnen på världens tio fattigaste länder. Det är ju helt meningslöst. Vet man inget om länderna eller varför de är fattiga eller hur världen hänger ihop blir det fakta som barnen glömmer lika snabbt som de kommer ur skolbyggnaden.

  3. 4 Granskare

    Med termen ”basfaktan” gör skribenten inlägget irrelevant. En produkt
    av flumskolan där jag ibland hörde denna version av faktum,fakta och alltid
    rättade. F ö har Björklund aldrig talat om rabblande, i stället handlar
    det om att ge kunskaperna struktur.

  4. Du tycker alltså det är meninglöst att barn blixtsnabbt kan känna igen namn som Togo, Malawi och Zimbabwe när de läser tidningen?

    Det är så tramsigt att de som går till angrepp mot dem som förordar ett tydligare kunskapsfokus tror att det handlar om att mekaniskt rabbla upp läten som är totalt frikopplade från verkligheten — ole dole doff kinke lane koff, typ.

    Överhuvud taget fattar jag inte hur man kan säga nej till utantillkunskap. Ju mer man stoppar in bakom pannbenet, desto mer finns att bearbeta. Min erfarenhet är att de som tänker fritt och stort är de som älskar kunskap. De som saknar egen faktabas tenderar att rapa upp åsikter de lapat i sig från andra.

    Johan Ingerö har sammanfattat kärnan i debatten:
    ”Den så kallade expertisen vill lära eleverna vad de ska tycka, medan Jan Björklund vill ge dem redskap för att själva ta reda på vad de tycker.”

  5. Olle, du verkar inte ha läst blogginlägget. Ingen har sagt nej till utantillkunskaper. Poängen är att faktakunskaper kommer ur heletsanalys, inte tvärtom.

    Jan Björklund står inte för ett kunskapsfokus, han står för ett fokus på faktakunskap, men kunskapsbegreppet är bredare än så. Kunskapsbegreppet rymmer också bland annat kreativitet, förmåga att kritiskt granska, förmåga att kunna tillämpa faktakunskap och förmågan att kunna argumentera. Men dessa delar nedprioriteras i Jan Björklunds ”kunskapsskola”. Han har själv sagt att han vill ha en pluggskola vilket enligt en samlad didaktisk expertis leder till sämre kunskap hos eleverna.

    Mina kunskaper att analysera och kritiskt granska har gjort att jag blir duktig på att hämta den nödvändiga faktabasen. Anledningen till att de som tänker stort och fritt har så bred faktakunskap beror just på detta. De får ett meningsfullt sammanhang att sätta faktakunskapen i, alltså blir det lätt att både lära sig och använda fakta.


  1. 1 Veckans idé: Björklunds geografi & TP-kunskap | Kunskapsbloggen
  2. 2 Varför fattar inte Jan Björklund? | Björn – om skola och utbildning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: