Svenska riter och traditioner kan inte bevaras genom en Unescolista

04Feb09

Eftersom jag förutom den här bloggen också skriver om svenska högtider och traditioner blir jag intresserad när jag i DN läser rubriken ”Svenska riter kan bli världsarv”.

Det handlar om Unescos nya konvention om skydd av det immateriella kulturarvet. Som DN skriver:

Men kulturarvet är inte begränsat till materiella yttringar. Det omfattar också levande uttryck, traditioner och riter som i otaliga samhällen världen över gått i arv från generation till generation.

Så klart börjar det på bloggar spekuleras kring vilka traditioner och riter som ska upp på listan. Små grodorna kring midsommarstången, sill och nubbe, Alla helgons dag från den prehalloviniska eran och en del annat.

Problemet är att det i hela idén om ett skydd av det immateriella kulturarvet finns ett feltänk – nämligen att vi skulle kunna bevara traditioner och riter genom att uppifrån bestämma att vi skall bevara dem.

Traditioner blir traditioner först när vi bestämmer oss för att det är en tradition. Och för att det skall uppstå en tradition eller en rit behövs dels de materiella förutsättningarna och dels de mänskliga behoven. Om dessa finns kan en tradition eller en rit uppstå och traditionen och/eller riten fortlever så länge som förutsättningarna och behoven består.

Låt mig ta tre konkreta exempel:

1. Påskägg äter vi eftersom den fyrtio dagar långa fastan före påsk sammanföll med den tid på året då hönorna värpte som mest. När fastan var slut vid påsk fanns det alltså ett stort lager med ägg. Äggen knöts då till påskfirandet.

2. Att julen blivit en så viktig högtid i Sverige beror på att arbetet under de mörka och kalla månaderna låg nere, men det fanns fortfarande ett stort förråd av mat att ta av. Det fanns också ett behov av att fira en stor fest just under den mörka tiden då det inte fanns så mycket arbete att göra. Samma sak är det för övrigt med midsommarfirandet som infaller vid en tidpunkt mellan vårarbetets slut och slåttern i jul.

3. Genomslaget för Halloweenfirandet i Sverige i slutet av 1990-talet är en kombination dels av att samhället blivit alltmer kommersialiserat och därmed mer mottagligt för en sed som Halloween och dels att det funnits ett behov hos ex förskolor att fira någon typ av fest under den mörka hösten i en tid då kristna högtider (allhelgona) inte fungerar.

Mina tre exempel visar att traditioner och riter uppkommer då de materiella förutsättningarna och de mänskliga behoven finns. Men traditionerna blir inte oförändrade. Nils-Arvid Bringéus skriver:

Seder och bruk kan laddas och urladdas men också ständigt omladdas. Även om man kan påvisa en kontinuitet i fråga om benämning /../ och ifråga om formlikheter, så kan det finnas betydligt större innehållsmässig samstämmighet mellan helt skilda bruk.

Om en tradition inte längre fyller något behov och/eller om de materiella förutsättningarna för traditionen inte längre finns kommer traditionen att försvinna. Vi firar t ex inte längre kungadagar som man gjorde på 1800-talet då det fanns ett behov av att skapa en nationskänsla eftersom många människor i Sverige inte alls identifierade sig med landet Sverige. Det behovet finns inte på samma sätt längre. Ingen människa i Sverige tar har väl julbad som en tradition längre eftersom de materiella förutsättningarna för hygien förändrats radikalt de senaste hundra åren. Och anledningen till att vi inte firar Mickelsmäss längre (en helg som för dryga hundra år sedan var en av de stora i Sverige) beror på att fäboväsendet upphört och jordbruket mekaniserats. Varken de materiella förutsättningarna eller de mänskliga behoven av att fira Mickelsmäss finns längre.

Traditioner och riter bevaras om det finns behov. Att sätta upp en tradition eller en rit på en Unescolista kommer inte att bevara något, snarare blir ett uppförande på listan en dödsstöt. Traditionen kommer att bli något som vi betraktar utifrån och som inte kan leva av egen kraft. Och då är det inte längre en tradition.

Läs också körsbärsgårdens blogg.

Läs även andra bloggare om , , , , , , , ,



One Response to “Svenska riter och traditioner kan inte bevaras genom en Unescolista”

  1. 1 Sebastian

    Intressant är ju också att traditioner ofta är ganska så nya fenomen som skapats av överheten för att hålla befolkningen i schack. Finns en klassisk bok som heter The Invention of Tradition (på svenska Massproducerade traditioner) som tar upp det.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: