Måste vi spara allt digitalt material för framtiden?

29Okt08

Via Rasmus på Copyriot hittar jag till Lars Ilshammars föredrag om behovet av minnespolitik. Han är orolig över att det inte finns någon samlad politik för hur digitala lagringsmedier skall bevaras för eftervärlden:

Men när våra personliga minnen lagrade på hårddiskar, CD och USB-stickor eroderar, när semesterbilderna, dagboken och alla låtarna i iTunes inte finns längre, när bloggen och mejlen bleknar bort – då väntar en kollektiv digital ångest av enorma proportioner.

Och det är ett ofrånkomligt faktum att allt material förstörs. Ingenting är beständigt och det verkar som om t.ex. CD, hårddiskar och USB-minnen förstörs snabbare än vad papper gör.

Dock anser jag att man bör fråga om allt material verkligen måste bevaras för eftervärlden. Rasmus skriver:

Fast vore inte det motsatta precis lika ångestladdat? Att allt lagrades. Glömska är i rätt avvägd dos en livsbefrämjande kraft, som Nietzsche insåg. Digitaliseringens hotande ”alzheimersamhälle” kan inte hanteras på vettigt sätt så länge man låtsas som att mer minne alltid är eftersträvansvärt.

När digitalt minne ökar konstant –  USB-minnen på 16 gb kostar 399 kronor och hårddiskarna är uppe på 2 Tb inom kort – finns det inga tekniska begränsningar mot att lagra data. Alla skivor som getts ut kommer inom några år få plats på en mp3-spelare. Likaså kan jag utan problem få plats med alla digitala fotografier jag tagit de senaste åtta åren på min externa hårddisk.

Men måste vi verkligen spara allt digitalt material för eftervärlden? Precis som det finns poänger med att sortera ur förråd och kasta gamla saker som inte används längre finns det poänger med att deleta filer från datorn. Informationsmängden blir överflödig och därmed onödig.

Att bevara gamla filer kan nämligen innebära att gamla mönster och gamla strukturer bevaras. För att utvecklas krävs ibland att man städar ut det gamla och skapar mentalt utrymme för nya idéer och nya infallsvinklar.

Konkret exempel 1. Det var först när jag tog bort ett par megabyte textfiler med lektionsplaneringar som jag gav mig själv mentalt utrymme att tänka nytt och skapa nya och bättre lektioner.

Konkret exempel 2. Genom att ta bort flera mappar med mp3-filer var jag tvungen att leta ny musik och lyckades på så vis upptäckta artister som jag inte hade upptäckt annars.

Så. Det finns en fara i att spara alltför mycket. Bara för att den tekniska möjligheten finns måste vi inte spara allt digitalt material för framtiden.

Läs även andra bloggare om , , ,

Annonser


No Responses Yet to “Måste vi spara allt digitalt material för framtiden?”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: