Minnet av Förintelsen är inte beroende av de som överlevde
Idag är det 65 år sedan kommunistiska militärer befriade Auschwitz och sedan ett par år tillbaka är 27 januari Förintelsens minnesdag. En krönikör i SvD sriver tesen att minnet av Förintelsen håller på att blekna eftersom fler och fler av de som överlevde den nazistiska utrotningen dör av ålder.
Organisationen Jewish Claims Conference räknar med att cirka 500000 överlevande från Förintelsen fortfarande är i livet, varav 90000 i före detta Sovjetunionen. Senast 2025 väntas de sista offren från nazitiden ha dött. Den levande länken till det förflutna har då upphört att existera.
Resonemanget är märkligt. Det bygger på att en historisk händelse bara går att relatera till i den mån det finns levande vittnen till händelse. Och så är det naturligtvis inte.
Att ingen nu levande människa personligen var med om stormningen av Bastiljen betyder inte att dessa historiska relevans har minskat (även just stormningen troligtvis var av ganska ringa betydelse). Bara för att ingen nu levande människa närvarade vid de första olympiska spelen 1896 behöver ingen tvivla på att de ägt rum eller ungefär vad som hände.
Förintelsen i Europa under 30- och 40-talet är en mycket väldokumenterad historisk händelse och dess minne är inte avhängigt de som överlevde.
Läs även andra bloggare om förintelsen, historia, europa
Postat i:historia | Lämna en kommentar
Inga svar ännu till ”Minnet av Förintelsen är inte beroende av de som överlevde”